Kom på en knasig historia när jag tittade på kartor innan.. 
När jag och Q gick i gymnasiet så hade hela vår "årskurs" friluftsdag tillsammans (jag gick samhälle och han naturkunskap).
Vi åkte buss i cirka en timme utanför Malmö (Q:s klass åkte någon timme förre oss, stackars naturare de skulle alltid ha det svårare än alla andra..), sen släppte de av oss in the middle of no where, med en karta i handen och sen körde lärarna iväg.. Wtf?!
Vi stod alla där (ungefär 40 chockade elever) men en massa kor som omringade oss från alla håll och ingen mobiltäckning alls..
Enligt kartan så skulle det ta minst 4 timmar för oss att ta oss till vårt slut mål där bussarna väntade.
Låt mig tilllägga att det var stekhet, ibland älskar man verkligen att bära slöja haha (jag bar också en gigantisk ryggsäck med mat och dricka..) 
Men tillslut fick vi ju alla inse att lärarna inte skojade, så vi började gå den väg kartan visade..
Efter ungefär 2 timmar av en massa bökande, stönande, skrikade, svettande och några catfights så kom vi äntligen fram till rastplatsen där det stod några lärare som delade ut vatten m.m. Jag frågade alla vart Q:s klass var, de sa att de fortsatte sin vandring för 2 timmar sen.. Ångest! Han var alltså i bussen påväg till Malmö vid detta laget medans jag var kvar i helvetet..:(
Vi fortsatte vår vandring.. Och efter ungefär 1 timme till (alltså 3 timmar sammanlagt) så ser jag en ensam kille komma gående mot oss.. Q, min räddare i nöden!! (Hans kompis hade smsat honom, ingen aning om hur han fick täckning, att jag höll på att dö eller nått haha) 
Q skrattade hysteriskt för det såg tydligen ut som att jag varit i krig eller nått.. Han tog min väska och så vandrade vi tillsammans, jag var på mycket bättre humör.. :)
Q ville läsa kartan, så vi lät honom gör det.. Efter 2 timmar till så var vi fortfarande inte framme vid bussarna..
Jaså, "Jag tror vi är vilse Q" sa vi.. "Va? Vilse? Skärp er vi är snart framme!" blev svaret.. 
Ok, vi litade på Q men efter 6 timmar sammanlagt var vi inte framme än och det hade börjat ösregna.
Vi skrattade gott allihop medans Q fortfarande inte erkände att vi var vilse!
När vi varit ute i 7 timmar så hörde vi plötsligt en högtalare som upprepade: "Fatima, *****, ****, **** och Q kom ut på motorvägen!", (vi var de enda som var vilse, fy vad pinsamt!) vi ställde oss vid motorvägen och så kom gymnastikläraren i sin bil och plockade upp 5 dyngsura elever.. De hade tydligen letat efter oss i timmar..
Lärarna tyckte att allt var så roligt, så vi fick ingen utskällning.. :)
Men det var sista gången Q fick ta hand om kartan!