Fatima Johansson

Fy vad läskigt.
Min syrra ville ut och åka pulka med kattskrället idag, han verkar gilla snö och gnäller inte så jag tyckte inte att det skulle vara några problem.
Men när vi åkte pulka ner för backen med Herkules i min famn (syrran tvingade mig, jag hade koppel på honom..) ville han plötsligt av från den. Han klöste sig loss och sen gick kopplet av!
PANIK! Jag slängde mig över honom (verkligen SLÄNGDE mig över honom), men kan bara hoppade iväg sekunden innan jag föll till marken. Jag fick ännu mer panik och vrålade efter syrran "FÅÅÅÅÅNGAAA HONOOOOOM!!!" medans jag fortsatte hoppa efter honom.
Men tillslut fick jag (TACK GODE GUD!) tag i honom, föll till marken och började nästan gråta haha. Kan inte förstå att jag känner så starkt för en katt. Kändes som att jag inte kunde andas när jag såg att kopplet gick av (allt hände i slow-motion kan jag berätta). 
Och vad hör jag när jag äntligen fångat kattkräket? Jo, min mamma som skrattar jättehögt uppe från deras balkong - inte snällt! :(

Är hemma nu och ska börja med middagen. :)

Ett kattskrälle med planer..

Jag precis efter jag fångat kattkräket. Notera att mina skor är fyllda med snö haha.