Fatima Johansson

Den 21 juli 2009 blev en kille vid namn Khaled Ahmad Nooristani överkörd av en bil. Han omkom nästan omedelbart. Mannen som körde på honom dömdes till 20 månaders fängelse.
Det har skrivits mycket om olyckan i tidningar. Bland annat i Dagens Nyheter här, här och här.
Nu har en av hans bästa vänner hört av sig till mig för att hon vill uppmärksamma folk för vad som hände och hon vill berätta hur det påverkade henne. 
En fruktansvärt sorglig historia, jag beklagar sorgen till alla som kände honom.

Tanken på ett liv utan dig svider av Shehla Mohammad

Nu ska ni få höra på något kanske lite ovanligt i denna bloggen, bloggen som är full av glädje. Men livet handlar inte bara om att ha kul, man har alltid något som förstör allt.
Jag är en av Fatimas bloggläsare som förlorade sin bästa vän i somras, den 21 juli 2009 dagen ingen glömmer. 
Du har kanske hört talas om händelsen, men inte om hur underbar han var. Khaled hette han. Han var påväg hem från macken, efter att han hade handlat Comviq, med tre vänner. En gul bil som redan var jagad av polisen körde på hög fart, hans vän höll han i handen, men efter att bilen hade kört förbi de så hade Khaled slungats 70 meter framåt. Han avled efter 1 minut och 27 sekunder.

Nu har jag fobi för gula bilar, för bilen som körde på min allra bästa vän var gul.
Allt kom som en chock. Det värsta var att jag hade mobilen i handen för att smsa honom, samtidigt fick jag reda på att killen som lyste upp mitt liv hade försvunnit.
Dagarna efter det var de värsta i mitt liv, jag skulle inte ens önska att min fiende skulle gå igenom detta. 
Khaled hade och kommer alltid att ha en av de största delarna i mitt hjärta.
Nu har det gått ganska länge, 14 veckor och några timmar. Men tills idag så råkar jag ibland smsa eller ringa honom, och tills idag så har jag hopp att han kommer komma tillbaka snart.
Mitt liv förändrades i 180 grader. Jag tappade lusten till allt, inget gör mig glad längre och vad jag än förlorar så räknar jag det inte som en förlust. Jag känner att "Ja, det jag förlorade betyder inte mer än Khaled".
Han var den som alltid lovade att han aldrig skulle lämna mig. Jag vet att det inte var hans val, nu när jag tänker efter så är jag ändå glad över att han lovade mig det. För att han gav mig styrka.
Jag hade fått en massa varningar innan, varningar som jag aldrig lade märke till. I april drömde jag om fina Khaled, jag vaknade orolig och ringde honom genast.
Han svarade och sa: "Hej".
Jag sa inget, började le och somna om igen. 
Då sa han: "Shehla?? Vad gör du?". 
Jag:"Jag sover, du då?"
Han: "Hahahaha, jag? Jag äter frukost." (han tyckte att det var lite konsigt, jag brukar ju vakna rätt så sent).
Jag berättade om att jag hade drömt om honom. Han tyckte att det var så gulligt, jag sa åt honom att inte få inte luft, det var inget jag hade bestämt att drömma om liksom.
Så svarade han mig med självförtroende: "Hade du fått välja vad du skulle drömma om så hade du valt att drömma om mig varje natt".
Jag bad honom gå och slänga sig. Han garvade och sa att han skulle vilja drömma om mig också.
Drömmen jag hade haft var att han blev påkörd, men jag glömde bort det efter att jag fått höra hans vackra röst.

En vecka innan olyckan drömde jag en annan mardröm flera gånger, denna drömmen gör så ont att jag inte vill ta upp den.
Jag har ångest att jag inte ens var med på begravningen. Då han "begravdes" (som folk säger, enligt mig så tror inte jag på det) så satt jag i mitt rum och grät. Jag skrek att det inte kunde vara sant.
Han skulle på semester den 26 juli, han fyllde 20 år den 31 juli och skulle fira det i Turkiet. Men det blev inget födelsedagsfirande.
Tills idag så har jag hopp om att han någon gång kommer tillbaka. Jag har inbillat mig en massa saker, att han är på semster, att han jobbar, att han är upptagen..
Men det går inte att tro på sånt längre, för att jag är helt säker på att han aldrig har varit "upptagen" för mig. Han brukade säga: "Vad är det här? Om inte jag hör av mig så kommer du aldrig höra av dig? Vad är det här för harakat*?". Och jag brukade svara: "Haha nä, men jag ville ju inte störa dig bara så där". Då brukade han sura. Han sa: "Även om jag är upptagen, tror du att jag kan vara upptagen för dig? Jag trivs när jag snackar med dig". Han var hur gullig som helst.
Khaled, nu har det gått lång tid utan dig, tomheten går inte att beskriva. Det enda jag kan säga till dig är: "Driv inte, kom tillbaka ♥".

Vila i frid Khaled Ahmad Nooristani.


Här är en låt hans vänner har gjort. 

* Harakat = hyss (på arabiska)