Precis utanför Samers farföräldrars hem fanns två ursöta katter, en riktigt liten och sen denna sötnos. Den minsta kattungen gömde sig hela tiden längst in i buskarna, den var ungefär lika stor som min handflata. Jag tyckte så synd om denna katt, den första gången jag gick fram och klappade den var kissen väldigt, väldigt rädd (minsta lilla plötsliga rörelse och den flög tillbaks till sitt gömställe) men de tre sista dagarna sprang han/hon fram så fort jag kom ut - så gullig! Jag blev tillsagd att tvätta händerna ordentligt varje gång jag klappat dem p.g.a. sjukdomar och annat så jag gjorde förstås det. Det fanns katter lite överallt där vi bodde så nästa gång jag åker till Libanon ska jag ta med mig massor av kattmat! :D